mysteriet med axeln

Alla som läser här ibland vet att jag har en axel som jävlas lite. Detta fick jag pga att jag tränade för att klara 100 armhävningar irad. En kväll när jag höll på med detta så får jag plötsligt ont som fan i axeln men korkad som man är så fortsätter jag. Detta resulterade i att missa gymmet i 4 veckor plus att jag ätit fruktansvärt mycket värktabletter och smörjt med voltaren gel.

Har haft ont som en gris och armen har inte gått och använda i vissa vinklar, Speciellt få armen över huvet har varit ett bekymmer. Efter all vila från gymmet och alla salvor och piller så har det inte blivit det minsta bättre förens i lördags..

Jag var hemma hos min syster och härjade lite med min bror när det plötsligt smäller till i axeln och det gör så ont så jag vet knappt om jag ska skratta eller gråta. Senare under dagen så har jag fortfarande ont men märker dock att jag har en helt annan funktionell bit i axeln. Dagen efter så har jag min axel tillbaka. Idag låg jag på gymmet och lyfte hantlar t.o.m över huvet, givetvis lätt och försiktigt.

Frågan lyder
Kan det vara så att jag har gått runt i 1 månad med en axel som har hoppat ur led eller är det nån sena som har råkat blivit spänd över nått i axeln. Med tanke på att det bara behövdes en smäll så var allt löst. Hur som helst så känns det bra att slippa skiten..

Nu ska jag börja gymma försiktigt igen. Kommer få ta det försiktigt nån vecka här för att se så det funkar.

Nehe tack hej

enhjuling race

Igår fick det bli att testa enhjulingen till jobbet.. 70 minuter tog det ungefär att ta mig de 8.3km och var riktigt gris jobbigt.. Tyvärr så hade jag oturen att grusvägarna var ny sladdade så de var rätt mjuka och sen kolsvart med enbart en pannlampa gjorde inte saken jätte lätt. Kom väll ett par 100 meter i sträck innan jag ramlade av. Men när jag väl var ute på asfalten så åkte jag bara av 1 gång på de resterande 4 km.

När jag skulle hem så var mellangården rätt sönder=) och hade inte heller tiden att lägga på att cykla den hem så jag knöt dojjorna och sprang hem. 8.3 km i 4.55 tempo. och det är tyvärr det fortaste jag kan springa av nån anledning.. Första 3 km låg jag 4:30 som jag tycker annars är min fart men sen som vanligt går luften ur mig. Får nog kalla det att jag har otur med löpningen för tillfället. Sen springer jag ju oftast genom bäcksvart skog med en panllampa som lyser nån meter framför fötterna och det är tyvärr ingen motivations höjjare..
Från att egentligen inte fuskat nått med löpningen och bara se att det går sämre och sämre
Får hoppas att det egentligen finns inom mig och att det är mörkret och hösten som får benen att vilja ta det lite lungt. Ska ge mig ut nån dag i dagsljus och ge mig själv en riktig omgång...

Gymmet på jobbet jag skrev om för nån vecka sedan har fått ett litet bakslag. platsen som vi tänkte använda är alldeles för liten, så pass liten så att det är en omöjlighet. Det finns en bra plats på företaget som hade varit perfekt dock tror jag inte att dom kommer låta oss ha den. Frågan är ju fri, svårt i uppförsbacke och med en ledning som egentligen inte är det minsta intresserade. Tyvärr får man känslan av att vi som jobbar ihop deras siffror på pappret bara är en siffra på ett annat papper= en service fri maskin..

Idag vet jag inte om det blir nått tränande. Rätt trött idag och är väll kanske ett tecken på att jag inte borde träna.

Hej på er i höstmörkret