Att älska det man hatar mest

Idag var det ben på schemat. Jag hatar att köra ben, eller vänta jag älskar att köra ben. Jag har faktiskt inte en aning.

Jag förbereder mig alltid mentalt flera dagar innan jag ska träna mina ben, jag går igenom passet i huvet. Jag har ALLTID en vilodag innan jag kör ben. Jag äter Alltid mat innan ett benpass och det gör jag aldrig för de övriga muskelgrupperna. Äter jag inte innan så är jag 99% säker på att jag skulle svimma under passet.
Kan inte förstå hur folk på vanliga gym pallar att träna ben när andra ser på.

När jag tränar ben så blir det alltid veckans mest krävande pass och jag hatar det, eller ne jag älskar det, jag kan pusha mig så hårt i dessa muskler. Jag kan ligga flämtandes på golvet och bara grymta och stånka, göra bensparkar tills nästan ögonen rinner, jag är glad att ingen ser mig.
Efter dagens helvetespass så blev det mat, och idag kommer det bli väldigt mycket av den varan.
Från förra veckan hade jag gått upp0.1kg vilket är för dåligt. Jag vill ligga runt 0.2-0.3.. gör jag det i ca 22 veckor så kommer jag ha gått upp ca 6 kg till innan jag ska börja smygstarta på diet igen. då kommer jag väga ca 90 kg och sen har jag 14 veckor att dieta innan tröjan ska kastas av igen. Med andra ord är det bara 36 veckor kvar till varmare dagar=)

Tycker styrketräning är rätt o accepterat i samhället. Många ser det som nått positivt, men finns även de som ratar det helt. Når man når framsteg i denna sport så är man enligt alla haters dopad.

Svarvar man till sin kropp och sticker ut lite från mängden så är man en spännis.
Jag får inte lägga upp en bild på FB eller göra en status där jag skriver hur mycket jag tog i dagens bänkpass utan att det ska sticka i folks ögon.
Däremot om en fotbollspelare eller i stortsätt alla andra sporter så får man skriva hur många mål man gjorde och hur fort man körde på rallyt osv. Tycker det är lite orättvist att jag inte ska få brinna för något lika mycket som nån annan brinner för det dom älskar.

Kände faktiskt lite samma när jag höll på med löpning, när man börjar bli lite bättre än en vanlig svensson då retar det folk.
Skitsamma, jag bryr mig egentligen inte. Tycker bara att alla kan brinna för olika saker och tycker allt ska vara lika accepterat. Finns nog inte många sporter som just styrketräning då hela ens vardag är endel av sitt träningsreultat, man tajmar med mat och tänker konstant på vad man stoppar i truten, man ser till så man får sin vila och gör alltid det bästa av sin träning.
Vet folk som kan komma bakfulla till en fotbolls/hockey match eller träning. Dom brinner givetvis också av sin sport men skillnaden är att dom brinner för 90 minuter på planen och sen är det över. vad som händer i veckan eller valet på pizzerian finns inga tankar kopplade till just sina träningsreultat.

Nog pladrat om massa dynga nu ska jag gosa ner mig med Nova i soffan och börja fundera på morgondagens armpass. Det ska bli nått utöver det vanliga