Löpte 5 km i mina gamla skor idag. Det kändes faktiskt riktigt bra. Efter det tar vi en promenad heltplötsligt så gör det ont som fan när vi går och knät är ett faktum igen. Så trött på att ha ont. Ser ingen glädje i att dra på mig kläderna för jag vet bara att det gör ont. Trycker i mig massa onyttigt och svullar mig. Finns ingen glädje för tilfället.
Jag ska springa på söndag en runda ute i mina gamla skor och hoppas på det bästa. Skickade ett mail till sjukgymnasten som avbokade mig sist.
Ett ord kan samanfatta allt
DEPRISSION
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar